#nohate - inte alltid så lätt

Man läser mycket om hat och hot och våld i media nuförtiden. Ett av mina mål här i livet är att inte hata någon. Detta är inte alltid så lätt med tanke på hur vissa personer beter sig och uttrycker sig. Men då får man bita ihop lite och ta sig en fundering, det är ju kanske inte personen man känner hatet växa mot, utan tankemönstret eller handlingen som utförts av densamma.

Jag har övat på att försöka se skillnaden mellan person och handling. Exempel, om en person är rasist så hatar jag egentligen inte människan, men jag hatar åsikterna. Målet borde då bli att försöka få människan på andra tankar och på så sätt bli av med hatet. Lättare sagt än gjort många gånger förstås. En av mina förebilder här är Rickard "Gaytenor" Söderberg Som outtröttligt använder sig av varje tillfälle han får/tar för att sprida kärlek.

Egentligen vill jag inte hata något och jag jobbar med mig själv för att bli bättre på att istället för att känna hat jobba med att nå förändring och arbeta framåt med bara kärlek i sinnet. Att försöka förstå varför saker händer och varför folk beter sig på olika sätt känns mer givande än att bara hata rakt ut. När man läser olika trådar och forum på nätet känns det som att väldigt många går på det senare alternativet. Hata rakt ut bara utan att egentligen veta mot vad, ett otroligt irriterande beteende. Ibland ser man det efter artiklar och då är det ibland uppenbart att det kommentören egentligen har hakat upp sig på är något i rubriken. Hen verkar inte ens ha läst hela artikeln hen spyr sitt hat mot. Då händer det att jag försöker förklara eller visa på vad som faktiskt står i artikeln. Ibland går det hem, ibland inte :-)

PS. Började skriva detta på #nohate dagen men blev inte riktigt klar, ber om ursäkt för eventuella rörigheter :-) DS.